Vad är det med mig?
En flicka som heter Sarah
satt på sin säng. Hon gick och satt på musik och började gråta. Flickan grätt
och grätt hela dagen, tills hennes föräldrar kom hem . När föräldrarna kom hem
slutade hon genast gråta, Sarah orkade inte vissa att hon var ledsen. Men när
föräldrarna hade gått ut från hennes rum började hon tänka på självmords tankar
och döden.
Hon gick till köks lådan med
knivar och tog med en upp till sitt rum. Hon låtsades som allt var som vanligt
och satt sig vid datorn. Hon skapade en blogg och började skriva hur hon kände
och tänkte, kände i dagens situation. Hon hade plötsligt hamnat i en situation
hon aldrig kunnat tänka sig i. Sarah visste inte varför hon var ledsen och
mådde dåligt! En dag när Sarah var på rast med sina kompisar så började hon
gråta, hennes kompisar samlades runt henne och undrade vad det var. Sarah sa
att du inte visste, utan att hon bara fall ner i gråt. Hennes mascara hade
runnit och hennes blonda hår blev svart av mascaran. En av Sarahs kompisar som
hete Nathalie hade sprungit och hämtat kuratorn. Kuratorn tog med Sarah in till
sitt rum, och frågade varför hon var ledsen. Sarah sa att hon inte visste
varför hon var ledsen. Kuratorn kollade på henne och började skratta åt henne.
Sarah blev arg och ännu mer ledsen. Hon började gapa och skrika på kuratorn.
Kuratorn blev väldigt chokad och Sarah började idiot förklara kuratorn.
Kuratorn ringde hem till Sarah och berättade vad Sarah hade sagt. Men hon
mindes inte själv vad hon hade sagt och Sarah fattade inte varför alla blev
arga på henne. Sarah sökte på olika sjukdomar, hon hittade en sjukdom som
stämde in på henne, sjukdomen som hon tyckte stämde inte heter Aspergers
syndrom. Hon läste på en sida som en tjej hade As och fick reda på det när hon
var 14år. Flickan var exakt lika gammal som Sarah varför ett år sen. Hon kom
själv på att hon hade det och gick till BUP med det men dem bara skrattade åt
henne. Johannas hemsida heter Http://www.Domkallarmighannes.se/
. Efter som hon läst den sidan. Så började hon själv känna igen sig med dem
punkterna som fanns med i hennes hemsida.
Hon började prata med sin
mamma och berättade för henne allt hon läst om och sa att hon kände igen sig i
det. Hennes mamma tog kontakt med BUP och sa som det var. Men Sarah fick ingen
tid hos BUP. Hennes mamma ringde och ringde till BUP men fick bara samma svar
hela tiden!
Sarah fick svårare i skolan,
för alla tankar som spred sig i huvudet på henne. Dem gick inte stoppa, hon
ville sluta men det gick inte att sluta. Det blev bara värre och värre, och
till slut fick hon panik attack. Lärarna ringde hem till henne och berättade.
Men dem struntade i vilket om Sarah hade panik attack. Sarah började prata med
kuratorn allt oftare och oftare. För att må bättre. Men hon mådde bara sämre
och sämre hela tiden. Kniven hon gömt undan tog hon fram och tryckte den hårt
mot benet och drog. Det började blöda men hon struntade i vilket en stund, för
hon trodde det skulle sluta blöda efter en stund. Men det fortsatte blöda,
Sarah gick och hämtad ett bagage och lindade om med runt benet. Men det slutade
ändå inte blöda, utan fortsatte blöda. Såret var djup och Sarah fick åka till
akuten och sy igen såret. Sarah fattade inte allvaret i det hon hade gjort,
läkarna frågade om och om igen vad som hade hänt men hon vågade inte berätta.
En psykolog från socialen kom till Sarah men hon fortsatte vägra att prata. Hon
vägrade i flera timmar och inte ens hennes bästis kunde få ur henne vad hon
hade gjort! Dem fattade att det inte var någon mening att tjatta för att få ur
henne vad hon gjort. Men dem fortsatte ändå att tjatta!
Sarah orkade inte att dem
tjattade hela tiden så hon bad dem hålla käften. Så hon skulle kunna få lugn
och ro, men det hjälpte inte för just då kom hennes mamma in och började
babbla. Sarah kände att hon hållde på att koka över. Hon började skrika allt hon kunde, hennes
mamma kollade på henne och såg frågande ut. Sen sa ingen något mer och Sarah
slutade skrika. Sen kom en läkare in och sa att dem kunde åka hem. Sarah tog
sina saker och haltade ut till bilen. Hennes mamma satt kvar där inne och
pratade med läkarna. När hennes mamma kom ut så sa hon att dem skulle åka till
BUP och prata. Hon berättade allt för en tjej vid 35års åldern som jobbade på
BUP. Sarah och hon fick ganska bra kontakt så Sarah berättade allt för henne.
Men dem bestämde att Sarah skulle bo någon annanstans så hon kunde villa upp
sig och må bättre.
Sarah kom till ett annat
boende... Men vad hände sen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar